tankar & åsikter-
för några dagar sen var jag världens lyckligaste 16 åring, allting var så himla bra. fann inte något negativt i mitt liv.. efter dessa månader så hade jag verkligen fått uppleva den där lyckan jag länge velat känna igen, mitt liv överklassade alla andras.. trodde jag? eller? A det gjorde jag, jag trodde det! det sviker mig så himla mycket, att mina tankar på något sätt svek mig själv. det går knappt att förklara, som folk säger ''orden räcker inte till'' , och så är det verkligen för mig nu.. jag har insett att den meningen passar så jävla bra in på mitt liv.
jag har min bästavän, som jag levt med i snart åtta år, tänk.. åtta hela år?! jag svek dig en gång, jag visste att du var ledsen över det jag gjort.. när du grät så kändes det enda in i mig, även om det skiljer 5min mellan oss så högg det i mig för varenda tår som föll från din kind. vi kämpade, kämpade som små slavar för vårat liv tillsammans, för våran framtid.. och det gav resultat, nu är allting som det var för 3 månader sen. 3 månader kämpade vi, 3 månader gömde vi våran vänskap för alla.. det fick inte gå ut att vi umgicks, jag ställde till ett helvete för oss & du vet att jag är så jävla ledsen för det.. men det är fixat nu hjärtat, nu är det vi igen.. som det ska vara för-all-tid, imorgon & alla sekunder framöver. vi har lärt oss våran läxa, nu vet vi vad som kan hända. du är världens bästa ♥
jag hade dig, eller jag har dig.. för det har jag ju faktiskt! men inte på samma sätt som förut, inte på det sättet jag trodde iallafall. du fick mig att tro på saker som aldrig skulle hända, du fick mig att känna mig lurad av allt du sa. när jag säger allt, så menar jag ju inte allt.. men det mesta, mer än hälften.. nivet det där mer speciella.. det lurade du mig med! och det värsta utav allt.. jag gick på det. jag kan inte säga att det är ditt fel, kanske var det så att vi missförstod varandra? men egentligen spelar det inte så stor roll, för det som sårar mig mest är att du lekt. jag tror inte riktigt att du förstår vad livet går ut på, eller har jag fel?! leker gör man från födsel till omkring upp till 10 år, men du är snart 17 vännen, du har lekt 7 år för mycket.. skulle jag berätta för dig vad livet går ut på, så skulle jag uttrycka mig med orden ''livet går inte ut på att hitta någon att leva med, utan att hitta någon man inte kan leva utan'' , för så är det för mig.. men troligtvis inte för dig, och att veta de, det hugger mitt hjärta i tusen bitar. jag vet inte vad jag ska göra för att du ska förstå, jag kan ju inte tvinga dig till något, right?! men saken är den, tror du verkligen att dom där skulle älska dig för all evighet så som jag skulle? jag tror faktiskt inte det, jag vill inte på något sätt framhäva mig som egotrippad.. vill bara få dig att förstå sanningen, det finns ingen som fått mig att må så bra som du.. därför vill jag ge dig något tillbaka, typ som att älska dig för all framtid.. om det skulle gå. ni vet det finns folk som kallar sig för emo, eller som blir kallade för emo.. tex för att de skär sig?! och den känslan har nog alla fått någon gång i livet, alla har nog någon gång tänkt på att dra fram den där vassa kniven och förstöra sin hud.. ellerhur? jag tror aldrig att den smärtan jag har nu, att den kan överväga den smärtan man får när man skär sig.. så egentligen skulle det inte göra så ont som man tror, fast att skära sig, vad skulle det vara bra för? du får ärr för livet, och dom ärren kommer påminna dig om dina dåliga stunder i livet. det jag ville säga var att, för mig är du så mycket bättre än alla lekar, så mycket bättre än svek och tårar & deffinitivt så myckt bättre än tiotal ärr på armarna.. men för att vara riktigt ärlig så är du så mycket bättre än alla andra på denna jord. jag orkar inte längre se tusentals andra som får uppleva det som jag vill uppleva med dig, så därför har jag bestämt mig.. jag ska somna inatt, & när jag vaknat upp så har mina drömmar rensat mina tankar, men innan det så vill jag säga: ta hand om dig, så hoppas jag vi ses på andra sidan.. när vi väl ska dit. för detta funkar inte för mig längre, inte i det verkliga livet. jag är ledsen ..
ungefär detta skulle jag vilja sjunga till dig ..
jag har min bästavän, som jag levt med i snart åtta år, tänk.. åtta hela år?! jag svek dig en gång, jag visste att du var ledsen över det jag gjort.. när du grät så kändes det enda in i mig, även om det skiljer 5min mellan oss så högg det i mig för varenda tår som föll från din kind. vi kämpade, kämpade som små slavar för vårat liv tillsammans, för våran framtid.. och det gav resultat, nu är allting som det var för 3 månader sen. 3 månader kämpade vi, 3 månader gömde vi våran vänskap för alla.. det fick inte gå ut att vi umgicks, jag ställde till ett helvete för oss & du vet att jag är så jävla ledsen för det.. men det är fixat nu hjärtat, nu är det vi igen.. som det ska vara för-all-tid, imorgon & alla sekunder framöver. vi har lärt oss våran läxa, nu vet vi vad som kan hända. du är världens bästa ♥
jag hade dig, eller jag har dig.. för det har jag ju faktiskt! men inte på samma sätt som förut, inte på det sättet jag trodde iallafall. du fick mig att tro på saker som aldrig skulle hända, du fick mig att känna mig lurad av allt du sa. när jag säger allt, så menar jag ju inte allt.. men det mesta, mer än hälften.. nivet det där mer speciella.. det lurade du mig med! och det värsta utav allt.. jag gick på det. jag kan inte säga att det är ditt fel, kanske var det så att vi missförstod varandra? men egentligen spelar det inte så stor roll, för det som sårar mig mest är att du lekt. jag tror inte riktigt att du förstår vad livet går ut på, eller har jag fel?! leker gör man från födsel till omkring upp till 10 år, men du är snart 17 vännen, du har lekt 7 år för mycket.. skulle jag berätta för dig vad livet går ut på, så skulle jag uttrycka mig med orden ''livet går inte ut på att hitta någon att leva med, utan att hitta någon man inte kan leva utan'' , för så är det för mig.. men troligtvis inte för dig, och att veta de, det hugger mitt hjärta i tusen bitar. jag vet inte vad jag ska göra för att du ska förstå, jag kan ju inte tvinga dig till något, right?! men saken är den, tror du verkligen att dom där skulle älska dig för all evighet så som jag skulle? jag tror faktiskt inte det, jag vill inte på något sätt framhäva mig som egotrippad.. vill bara få dig att förstå sanningen, det finns ingen som fått mig att må så bra som du.. därför vill jag ge dig något tillbaka, typ som att älska dig för all framtid.. om det skulle gå. ni vet det finns folk som kallar sig för emo, eller som blir kallade för emo.. tex för att de skär sig?! och den känslan har nog alla fått någon gång i livet, alla har nog någon gång tänkt på att dra fram den där vassa kniven och förstöra sin hud.. ellerhur? jag tror aldrig att den smärtan jag har nu, att den kan överväga den smärtan man får när man skär sig.. så egentligen skulle det inte göra så ont som man tror, fast att skära sig, vad skulle det vara bra för? du får ärr för livet, och dom ärren kommer påminna dig om dina dåliga stunder i livet. det jag ville säga var att, för mig är du så mycket bättre än alla lekar, så mycket bättre än svek och tårar & deffinitivt så myckt bättre än tiotal ärr på armarna.. men för att vara riktigt ärlig så är du så mycket bättre än alla andra på denna jord. jag orkar inte längre se tusentals andra som får uppleva det som jag vill uppleva med dig, så därför har jag bestämt mig.. jag ska somna inatt, & när jag vaknat upp så har mina drömmar rensat mina tankar, men innan det så vill jag säga: ta hand om dig, så hoppas jag vi ses på andra sidan.. när vi väl ska dit. för detta funkar inte för mig längre, inte i det verkliga livet. jag är ledsen ..
ungefär detta skulle jag vilja sjunga till dig ..
Kommentarer
Trackback
