en blondins dumma liv i ord -

kämpar var eviga dag med mig själv & folk i min omgivning. kämpar med att få i mig tillräcklig med näring, kämpar med att få tillräckligt många timmars sömn. jag har varit orolig för mig själv, folk i min omgivning har undrat vad som händer. allting gick över, iallafall under en kort period. jag fick känna lycka igen. känna att jag duger, fast att jag egentligen alltid gjort det. efter någon månad kom allting tillbaka. det var dags att kämpa igen, jag kunde min grej.. jag visste vad som behövde göras för att lyckas. men denna gången.. ensam. du förstår inte vad du gjort med min kropp, med min skäl. jag kan inte säga att det är ditt fel att jag ser ut som jag gör idag, men det är på grund av dig, och de två sakerna är det skillnad på. vart var du när jag behövde dig som mest? jag antar att du fanns.. bara alldeles för långt bort.

jag klarar mig ändå, ingenting är bra utan dig men det är ok, och för mig funkar faktiskt ett okej. men nu är jag här igen, på samma bana som för någon månad sen. samma äckliga spår som jag inte vill finnas i. ändå kan jag inte välja när jag vill svänga av och byta bana, det kommer när det kommer. jag har min syster, hon finns där.. hon vet allting. jag hoppas du är nöjd med dig själv, du är den vackraste på jorden. jag skulle aldrig vilja byta liv med dig. du förtjänar ett så mycket bättre än mitt.. även om jag skulle vilja vara du, så är jag samtidigt lycklig över att du fick den platsen. glöm aldrig att du är min andra halva. utan dig fungerar jag inte som jag borde, du gör mig hel var eviga dag. love you long time ♥

bli aldrig som mig, gör mamma & pappa stolta.