en blondins dumma liv i ord -

tänker jag efter, så är du nog den första & enda som jag åkt så mycket bil med. kommer du ihåg alla bilturer? hur roligt vi hade varenda gång vi åkte bil någonstans. minns du när vi besökte donken flera gånger om dagen? bara för att ha något att göra & endast för att vi va så jävla beroende. & den där papperskorgen vi brände upp? genom att bara slänga i en fimp som fortfarande glödde.. så fick vi eld på hela papperskorgen - minns du hur skraja vi va? kommer du ihåg nästan första gången vi sov över? när vi gjorde figurer med fingrarna & garvade så att tårarna sprutade - & tänker jag efter, minns du hur många gånger vi sovit över? ..inte jag heller. det är för många, men endå för lite på något sätt. kommer du ihåg när vi va så beroende utav något sött? vi satt varenda kväll framför en film & hade den där stora godispåsen jämte oss, konstigt nog gick vi aldrig upp i vikt. minns du när vi åkte till göteborg? vi va så jävla trötta på allting eftersom det bara sket sig, men på något sätt så gjorde vi det hela till en kul grej ändå.. precis som vi alltid gjorde när livet var som tråkigast. minns du hur många måltider vi gjort tillsammans? nästan så man kan kalla oss för kockar, ibland blev det bra & ibland gick allt åt helvete.. men ändå smakade det så förbannat gott. kommer du ihåg när vi satt utanför dig & pratade om våran framtid? våra hus skulle sitta ihop, vi skulle dela balkong & utanför skulle vi ha en sån fet pool. minns du alla roliga fester vi varit på? hur jävla bra dom varit, men även hur jävla illa endel har slutat. och på tal om det, kommer du ihåg när vi kunde sitta & fixa oss i timmar? vi bara fixade, fixade & fixade.. ändå blev det aldrig bättre haha. men framförallt, kommer du ihåg att vi ska bli poliser? såna som griper fulla människor ute på gatorna, eller tar fast folk som kör för fort. 
-

livet rullar inte på som jag önskade att det skulle göra. jag trodde jag skulle klara detta på egen hand, med andra människor. men det funkar inte, ändå så känner jag någonstans där inne att jag inte får sluta kämpa.. det är ju det livet går ut på lite. ellerhur?